| 			 MARANTA, MARANTE, subst. masc. inv. Étymol. et Hist. 1703 (Plumier, Nova plantarum Americanarum genera, p. 16).  Du nom du botaniste ital. Bartolomeo Maranta (1500-71). | 
			
  | 			 MARANTA, MARANTE, subst. masc. inv. Étymol. et Hist. 1703 (Plumier, Nova plantarum Americanarum genera, p. 16).  Du nom du botaniste ital. Bartolomeo Maranta (1500-71). |