| ![]() ![]() ![]() ![]() ERMITE, subst. masc. Étymol. et Hist. Ca 1120 ermite (S. Brendan, éd. E. G. R. Waters, 75). Empr. au lat. chrét. eremita « ermite », gr. ε
̓
ρ
η
μ
ι
́
τ
η
ς « du désert ». |