| ![]() ![]() ![]() ![]() DÉSUET, ÈTE, adj. Étymol. et Hist. 1891 (Huysmans, loc. cit.). Empr. au lat. class.desuetus « dont on a perdu l'habitude », part. passé de desuescere « se déshabituer » et « désaccoutumer ». |
| ![]() ![]() ![]() ![]() DÉSUET, ÈTE, adj. Étymol. et Hist. 1891 (Huysmans, loc. cit.). Empr. au lat. class.desuetus « dont on a perdu l'habitude », part. passé de desuescere « se déshabituer » et « désaccoutumer ». |