| ![]() ![]() ![]() ![]() AFFRANCHIR3, verbe trans. Étymol. ET HIST. − 1583 équit. « sauter par-dessus » (Gauchet, Plaisir des champs ds Gdf. Compl. : affranchir les buissons).
Dér. de franchir*; préf. a-1*. |
| ![]() ![]() ![]() ![]() AFFRANCHIR3, verbe trans. Étymol. ET HIST. − 1583 équit. « sauter par-dessus » (Gauchet, Plaisir des champs ds Gdf. Compl. : affranchir les buissons).
Dér. de franchir*; préf. a-1*. |