| 
 |     SCHORRE, subst. masc.Étymol. et Hist. 1285 scor (Donat., Chartr. de Nam., p. 206, Chron. belg. ds Gdf.); 1420 schorre (Archives du Nord, B 4025, f o1 ds IGLF Moyen Âge); 1572 (doc. ap. Granvelle, Corresp., éd. E. Poullet et Ch. Piot, t. 4, p. 487, note 1).     Empr. au m. néerl.schor « terrain d'alluvion ». | 
 
			 Accueil
Accueil
 
					 
					 
					 
					