1749 périanthe (Dalibard, Florae Parisiensis Prodomus, Préf., p. XXXIX); 1765 perianthium (Encyclop. t. 12) — 1771, Trév. ; av. 1778 perianthe (Rousseau, Dict. de bot., éd. R. de Vilmorin ds Œuvres compl., t. 4, p. 1237). Empr. au lat. mod. des botanistes perianthium « id. » 1686 (Ray, Hist. Plant., t. 1, p. 22), formé du gr. περἰ, v. péri- et ἄνθος, v. -anthe ; cf. le gr. περιανθής « avec des fleurs tout autour ».